Vidmakthållandeplan. Något som görs inför avslut av stress-rehabilitering. Frågor att besvara, svar som ger nycklarna till en hållbar tillvaro vidare. Vad behöver just jag komma ihåg när livet kör ihop sig? Vad är det för tips jag tar med mig och anammar vidare för att må bättre och bättre framöver?
 
Bild från whiteboard på dagens terapisession (ovan).
 
Idag var sista tillfället på rehab för långvarig utmattning där jag gått i 26(!) veckor. Nu står jag igen på egna ben, eller - det har jag ju gjort hela tiden, men du förstår säkert. Utan en krycka av något slag. Arbetsträningen är ju (jihooo) inledd sedan ett par veckor, jag har verktyg att ta till. En tanke med det hela vidare.
 
Jag bär nu med mig en hel massa kunskap från Stressmottagningen (2014) främst och även nu från PBM (2017-2018). Nyckellärdomarna som kommer hjälpa mig framåt och vidare i livet är från Stressmottagningen:
1. Acceptans. En nyckelfaktor för läkning. Ack så svår stundtals och oj så viktig. Utan värdering (dåligt/bra) utan ren acceptans (suveräna Grossi, "min" terapeut och gruppterapeut var en av de som lärde ut detta, grundligt).
2. Medveten närvaro i det jag gör (underbara Heili, fysioterapeuten lärde ut basal kroppskännedom). D.v.s att inte byta toapapper medan jag är på toaletten, att inte planera middagen medan jag torkar av bordet utan istället tvinga tanken att vara i det jag gör och genom det ge hjärnan värdefull vila. När kropp och tanke är på olika ställen stressar det kroppen.
3. En sak i taget. Utmattningen har skadat delar av hjärnan - som läker sakta men säkert. Bland annat har simulanförmågan påverkats. Ett tag var den helt (!) förlorad. Döm om stressen i kroppen när jag försökte göra som jag alltid gjort (flera bollar i luften) och inte förstod varför det skapade ren och skär ångest. Hjärnan hade inte förmågan! Med insikten från terapeuten så kunde jag lära om, börja göra saker stegvis; ångesten i detta moment släppte förstås, hjärnan gavs vila och en pusselbit föll på plats.
4. Glädje. Hitta glädjen. En av startövningarna i gruppterapin var att parvis spalta upp glädjeämnen i livet. Jag kunde inte hitta ett enda ett. Inte ett! Detta utan att ha en regelrätt depression utan ren utmattning. Med tiden och läkning så fann jag - med stöd från terapeuten än en gång - glädjen; jag hade ju längtat efter till exempel matlagning! Smak, färg, form. Fann glädjen på nytt i matlagning och tränades även i att ta en sak i taget. 
 
Nyckellärdom till hjälp nu och vidare från PBM:
1. Fysisk aktivitet. Nu - flera år efter att jag fick diagnosen och då jag läkt en hel del - fungerar det för mig att öka pulsen något vid träning och det är läkningsfrämjande på alla sätt både för kropp och psyke. Det säger förstås inte bara PBM utan Hjärnstarks författare, läkaren Anders Hansen med flera lär även ut detta. Numer skapas ett sug i kroppen av rörelse, till skillnad från under den akuta läkningsfasen då minsta pulshöjning skapade ett rent adrenalinpåslag och istället var skadligt. NU äntligen.
 
Vad som fungerar är individuellt som i så mycket. Beroende på var man är, hur man kommit dit och förutsättningar vidare. Jag hoppas att fler ges chansen likt mig - den kom inte gratis, jag sökte själv upp rätt hjälp, genom primärvården hade jag inte kommit dit jag är idag tyvärr - få hjälp av de som kan utmattning (eller vad man nu bär på) på riktigt. På riktigt. Om du inte hittat rätt eller känner dig osäker, ta hjälp, sök vidare. Ge inte upp. Du är värd hjälp. Rätt hjälp.

På egna ben efter avslutad rehab

Läkningsfrämjande Kommentera
Vidmakthållandeplan. Något som görs inför avslut av stress-rehabilitering. Frågor att besvara, svar som ger nycklarna till en hållbar tillvaro vidare. Vad behöver just jag komma ihåg när livet kör ihop sig? Vad är det för tips jag tar med mig och anammar vidare för att må bättre och bättre framöver?
 
Bild från whiteboard på dagens terapisession (ovan).
 
Idag var sista tillfället på rehab för långvarig utmattning där jag gått i 26(!) veckor. Nu står jag igen på egna ben, eller - det har jag ju gjort hela tiden, men du förstår säkert. Utan en krycka av något slag. Arbetsträningen är ju (jihooo) inledd sedan ett par veckor, jag har verktyg att ta till. En tanke med det hela vidare.
 
Jag bär nu med mig en hel massa kunskap från Stressmottagningen (2014) främst och även nu från PBM (2017-2018). Nyckellärdomarna som kommer hjälpa mig framåt och vidare i livet är från Stressmottagningen:
1. Acceptans. En nyckelfaktor för läkning. Ack så svår stundtals och oj så viktig. Utan värdering (dåligt/bra) utan ren acceptans (suveräna Grossi, "min" terapeut och gruppterapeut var en av de som lärde ut detta, grundligt).
2. Medveten närvaro i det jag gör (underbara Heili, fysioterapeuten lärde ut basal kroppskännedom). D.v.s att inte byta toapapper medan jag är på toaletten, att inte planera middagen medan jag torkar av bordet utan istället tvinga tanken att vara i det jag gör och genom det ge hjärnan värdefull vila. När kropp och tanke är på olika ställen stressar det kroppen.
3. En sak i taget. Utmattningen har skadat delar av hjärnan - som läker sakta men säkert. Bland annat har simulanförmågan påverkats. Ett tag var den helt (!) förlorad. Döm om stressen i kroppen när jag försökte göra som jag alltid gjort (flera bollar i luften) och inte förstod varför det skapade ren och skär ångest. Hjärnan hade inte förmågan! Med insikten från terapeuten så kunde jag lära om, börja göra saker stegvis; ångesten i detta moment släppte förstås, hjärnan gavs vila och en pusselbit föll på plats.
4. Glädje. Hitta glädjen. En av startövningarna i gruppterapin var att parvis spalta upp glädjeämnen i livet. Jag kunde inte hitta ett enda ett. Inte ett! Detta utan att ha en regelrätt depression utan ren utmattning. Med tiden och läkning så fann jag - med stöd från terapeuten än en gång - glädjen; jag hade ju längtat efter till exempel matlagning! Smak, färg, form. Fann glädjen på nytt i matlagning och tränades även i att ta en sak i taget. 
 
Nyckellärdom till hjälp nu och vidare från PBM:
1. Fysisk aktivitet. Nu - flera år efter att jag fick diagnosen och då jag läkt en hel del - fungerar det för mig att öka pulsen något vid träning och det är läkningsfrämjande på alla sätt både för kropp och psyke. Det säger förstås inte bara PBM utan Hjärnstarks författare, läkaren Anders Hansen med flera lär även ut detta. Numer skapas ett sug i kroppen av rörelse, till skillnad från under den akuta läkningsfasen då minsta pulshöjning skapade ett rent adrenalinpåslag och istället var skadligt. NU äntligen.
 
Vad som fungerar är individuellt som i så mycket. Beroende på var man är, hur man kommit dit och förutsättningar vidare. Jag hoppas att fler ges chansen likt mig - den kom inte gratis, jag sökte själv upp rätt hjälp, genom primärvården hade jag inte kommit dit jag är idag tyvärr - få hjälp av de som kan utmattning (eller vad man nu bär på) på riktigt. På riktigt. Om du inte hittat rätt eller känner dig osäker, ta hjälp, sök vidare. Ge inte upp. Du är värd hjälp. Rätt hjälp.