okiagari.blogg.se

"Utmattningssyndrom - en match med flytande spelregler" - hur menar jag nu?

Jo just det, att reglerna inte är fasta.

Hur mycket en än skulle önska det.

Ha något fast att följa, bocka av, ta stöd av dagligen.

 

Läkningsresan från utmattningssyndrom skiljer sig åt för var och envar. Den beror bland annat på hur lång tid man insjuknat under, vilka förutsättningar man har för läkning (socialt, ekonomiskt o.s.v), kroppens förutsättningar, och mycket mer. Därför kan jag bara tala för mig själv men kanske en del känner igen sig även i min berättelse.

 

Det går med bestämda myrsteg framåt. Viljan finns där i bakgrunden hela tiden, lägger på utmaningar, vill mer än kroppen tål, pushar, ger driv, ger missnöje, finns som både bränsle och illamående. 

 

 

Tränar mig i att lyssna på och respektera kroppen, lär träna mig i det livet ut, för det tog mig 39 år att lära mig vikten av det så då tänker jag påminna mig nästkommande 39 år om det samma. Är målet. Att i så många år ha kört på, leende och trott mig vara en glad prick mest hela tiden - jo det är klart jag var glad, menar mer att jag kände inte efter; var det jäkt som fick mig att lägga på ett kol till eller lusten att göra något, osv - landar nu i en ny tillvaro där återhämtning är "det nya svarta".

 

Exempel från verkligheten (inlagt på Instagram):

Idag på förmiddagen på arbetsträningen, var tröttheten total. Störd sömn, hög aktivitet igår på min vilodag, en jäktad morgon av olika anledningar, med trötthetsångest på det med illamående och svaj. Acceptans. Djupa andetag. När det så var dags för förmiddagsfika så tog jag beslut - och genomförde - om att istället för helgplansprat gå ut och sätta mig i solen. D-vitamin, andas, känna att jag gör det för MIN skull. Säga Nej till sociala biten och samtidigt Ja till läkning. En skön, ovan känsla.

 

 

En annan dag, andra förutsättningar. I denna match där reglerna justeras under spelet. 

Inte undra på att en blir trött på't ibland. Det är ok det med. 

Det kommer lättare stunder.