Uppskattad vattenpöl-lek
Helgen som var föreslog jag att vi skulle promenera till närmaste friluftsområde för att leka i vattenpölar. Poppis idé och urkul för barnen på plats. Fodrade galonställ och dubbla lager under höll väta och kyla ute.
Utflykten var mitt förslag. Jag är SÅ glad (skrev det igår på Instagram) att initiativförmågan vaknat till liv på riktigt. Att på allvar få huvudrollen i mitt eget liv inklusive familjelivet och inte enbart agera publik på en åskådarplats med skymd
sikt.
Som jag längtat efter detta sedan 2014. Efter drygt två års utmattning vaknade detta till liv så smått för att sen utvecklas sakta men säkert även detta, i myrsteg.
Från publik till huvudrollen i mitt eget liv. Något som kan tyckas självklart för en som inte förstår. Något som kan kännas oöverstigligt för en som dåligt mår. Något som är efterlängtat, ovant och mycket välkommet där just jag står.
skriven
Igår när jag låg och vilade, tänkte jag precis det här. Jag ligger här och där ute pågår livet. Utan mig. Jag sitter utanför och tittar in. Vill också orka. Vill också vara med.